Ich geh mit meiner Laterne

Häromveckan var det dags för vad jag skulle påstå är Tysklands motsvarighet till det svenska Lucia-firandet. En vardagskväll när jag varit och handlat kvällsmat och var på väg hem gick det ett tåg med små dagisbarn på gatan, var och en bärandes på en papplykta fastsatt på en pinne, sjungandes: Ich geh mit meiner Laterne... Fast ni vet hur det är med småbarn, det var mest sporadisk sång och de flesta barn hade mer fokus på att gå i led samtidigt som de försökte hålla sin lykta rakt med sina klumpiga tumvantar. I mitten av tåget gick en dagislärare som spelade gitarr och som energiskt försökte arrangera alla barnen i samstämmig sång. Längst fram och längst bak i ledet gick en polis med en liten röd lampa för att stoppa trafiken. Gulligt alltså och trevlig överraskning en vardagskväll när man är trött och hungrig,

En annan stämningsförhöjare; jag har gjort pepparkaksdeg idag!

Schwedischer Weihnachtsmarkt in Hamburg - wie in Schweden!

Igår gick vi på julmarknad i den svenska kyrkan här i Hamburg. Det var så mysigt så och kändes precis som att man var hemma i Sverige igen. Det enda som kanske var typsikt tyskt var att det var så himla mycket folk och att man fick glöggen serverad ur stora muggar istället för små glöggkoppar. Annars var allting svenskt. Det spelades svensk julmusik och Sankta Lucia, och visst, hemmasnidade smörknivar med ett litet rött band knutet om skaftet fanns till salu. Som brukligt är fanns det ett överflöd av gummor säljandes juldukar, julstakar, tomtar, julbockar, stearinljus, röda band ... och Ostbågar! I källaren till kyrkan fanns en halv ICA-butik. Jag tror att det är så Svenska Kyrkan här i Hamburg tjänar in sitt tionde. Herregud vad det såldes grejer, och mycket grejer hade dem. Ett axplock ur sortimentet är:

• Bregott (annars finns ju bara "baksmör" eller äckligt margarin: fullt med tillsatser och som bidrar till skövlingen av regnskogen) 
• Dillchips
• Senapssill
• Frödinge Ostkaka
• Knäckebröd
• Alla tänkbara varianter av Marabou-choklad

Vi nöjde oss med att köpa Julmust, en Grevé-ost, messmör och en burk pepparkakor. Så nu har vi druckit årets första glögg ätit pepparkakor och börjat komma in i advents-mys-stämmning. Det var en jättetrevlig julmarknad som svenska kyrkan anordnade. Nästa helg kommer adventsljusstakarna fram. Eftersom jag åker hem till Sverige i december för att lämna in exjobbet har vi tänkt börja julfirandet lite tidigare i år!

Morgonexercisen

Jag tänkte berätta om min morgonexercis. De dagar när det tar några minuter längre att stiga upp ur sängen brukar det bli tight om tid att hinna till bussen. Jag åker alltså först tunnelbana med ett byte för att sedan ta en  buss fram till jobbet. Men när jag är lite sådär småsen som jag kan va (eller precis i tid som jag brukar säga) så kommer jag fram med tunnelbanan tjugo minuter i nio och bussen går tjugo minuter i nio. Vilket ju i och för sig är okej men från tunnelbanan måste man upp för trapporna till marknivå, sen över en återvändsgränd och förbi en afrikansk affär innan man kommer fram till busshållsplatsen. Därför hinner man bara med bussen om man löper. Därför brukar det bli några flåsträningar i veckan. Nu är det också två andra pendlare som liksom jag tycker om morgonträning. Så när man står där intill tunnelbanedörren och väntar på att dörrarna ska öppnas kan man snegla lite längre bort i vagnen och där hittar man alltid de här två, med fokuserade blickar och beredda på att springa. Det har utvecklats lite till en tävling och vi brukar numera nicka igenkännande till varandra när vi står i startblocken. Det bästa med det hela är att om man vinner så kan man känna sig nöjd hela dagen men även om man inte kommer först så betyder det att nån annan hann stanna bussen så att man i alla fall hinner med bussen och slipper vänta i 20 minuter. Man kan bara vinna.

November

Hörni, det är redan november. Snoriga pendlare på tunnelbanan om mornarna, jag knaprar ivrigt dubbla doser D-vitamin och IKEA har börjat sälja glögg! Härligt, nu kan man börja se fram emot julen.

Träningsvärk och minnesförlust

Det är konstigt när man lär sig ett nytt språk och gör en massa nya grejer på jobbet hela tiden. Hur mycket man än anteckningnar och försöker lägga saker på minnet så är det alltid ändå en stor mängd information som bara passerar hjärnan, som vägrar stanna kvar. Förhoppningsvis tar jag tillräckligt med antecknigar för att komma ihåg jobbrelaterade saker men allt annat liksom bara åker in genom höger öra och ut genom vänster (jag är högerhänt). Namn på saker, personer, arbetsmetoder, är omöjliga att komma ihåg. Det är rätt vanligt att jag berättar en sak för Philipp och att han svarar med: "Men älskling, det har du ju redan gjort." Ett exempel är Hugo, en drink som jag fick upp ögonen för förra veckan. Jag kommer hem och berättar för Philipp att vi kanske kan köpa en flaska? Han svarar med: "Men älskling, den har du ju redan druckit i somras." Jag svarar: "aah, eeh, vänta lite, var det den?" Varpå Philipp nickar. En liknande middagskonversation kan vi ha minst en gång i veckan. Jag börjar tvivla på min minneskapacitet. Fast jag tror (hoppas) att en del beror  på att jag inte alltid uppfattar exakt allting första gången jag hör det och att jag först vid gång nummer två förstår hur allt hänger samman. 

Tema nummer två; träningsvärk. igårkväll var jag och klättrade med några praktikanter -(tänk Maria Montazami nu) hur kul som helst! Fast jag erkänner att den första väggen var lite läskig men sen när man kom in i det var det bara roligt att försöka hitta den bästa vägen och ta sig upp! Vi klättrade alltså Bouldern, utan rep och på låga väggar där golvet i hallen bestod av en enda stor tjockmatta. Vissa som klättrade där var lika snabba uppför väggarna som spiderman, unglaublich!